Kvällens första glas har en lätt gyllene ton, en neutral mineralisk doft med päron och blommiga övertoner. Inte rieslingblommigt, inte aromatiskt men ändå tydligt. I munnen är det friskt med hög syra, rätt hög alkohol, bra längd och snygg neutral kropp. Jag bestämmer mig för att vi har en chardonnay i glaset, från gamla världen och då jag inte lokaliserat nån ek landar jag till slut i Chablis. Men... Nog är det nått lurt med blommorna?

Vin nummer två träffar mitt i prick och alla Pavlovklockor ringer - här bjuder det gulgröna vinet på klingande klar Rieslingfrukt med gröna äpplen, lime och ventilgummi, hög porlande syra och härlig längd. "Tar tag i munnen" skriver jag och konstaterar att detta är Bra Köp. Då vinet har full power och känns helt torrt landar jag i Nahe med Österrike/Wachau som gardering.

Trean är klart rostat gul, och visar upp ABC från sin hemskaste sida. Vinet är hårt hårt ekat och doftar vidbrända popcorn och askkopp. Under eken finns antydan till citrus och kanske nått gult äpple men överlag fruktfattigt. Smaken är ok, med ganska hög syra som känns tillsatt och hyfsad längd. Detta är vinet jag inte klarade av att dricka upp till säsongspremiären av Lost kvällen innan, så gissningar är överflödiga.

Fyran har en öppen, aromatisk doft nästan spritsig doft med lite nässlor, vitpeppar, äpple, banan och någon form av lösningsmedel. Jag associerar också till Hemglassbilens vaniljglassar. Massor av fyllig frukt. I munnen är det åka av med massor av kraft och hög, något hård, syra. Fantastiskt pigg attack, stor harmonisk mitt och mycket bra längd med lite päron och kanske grapefrukt som dröjer sig kvar. Jag blir lätt paff - detta är helt enkelt skitbra och rankar mycket högt på min all-time-high-lista. Eftersom jag själv valt vinet behöver jag inte gissa nu heller men konstaterar att jag MÅSTE köpa mer av sånt här.

Facit, vit flight:

#1: Domaine Begude Chardonnay 2008, AOC Limoux. Minsann! Otroligt trevlig bekantskap. Importeras av vinovativa och rekommenderas varmt.