Bon Logg
15 februari 2010
BYOB-övning inför 2-betygsprov
7 aspirerande tvåbetygare samlas hos K för att öva sig i konsten att prova blint. Upplägget är BYOB - Bring Your Own Bottle och ramarna är lösast möjliga. 4 vita, 4 röda från var som helst utom Italien & Americas. Vi har också ett prisintervall 200-300kr att förhålla oss till.
Uppgiften är rättfram - placera varje vin i rätt land, region och med rätt druva/druvor.

Vi delar upp kvällen i två flighter.

Vitt

Kvällens första glas
har en lätt gyllene ton, en neutral mineralisk doft med päron och blommiga övertoner. Inte rieslingblommigt, inte aromatiskt men ändå tydligt. I munnen är det friskt med hög syra, rätt hög alkohol, bra längd och snygg neutral kropp. Jag bestämmer mig för att vi har en chardonnay i glaset, från gamla världen och då jag inte lokaliserat nån ek landar jag till slut i Chablis. Men... Nog är det nått lurt med blommorna?

Vin nummer två träffar mitt i prick och alla Pavlovklockor ringer - här bjuder det gulgröna vinet på klingande klar Rieslingfrukt med gröna äpplen, lime och ventilgummi, hög porlande syra och härlig längd. "Tar tag i munnen" skriver jag och konstaterar att detta är Bra Köp. Då vinet har full power och känns helt torrt landar jag i Nahe med Österrike/Wachau som gardering.

Trean är klart rostat gul, och visar upp ABC från sin hemskaste sida. Vinet är hårt hårt ekat och doftar vidbrända popcorn och askkopp. Under eken finns antydan till citrus och kanske nått gult äpple men överlag fruktfattigt. Smaken är ok, med ganska hög syra som känns tillsatt och hyfsad längd. Detta är vinet jag inte klarade av att dricka upp till säsongspremiären av Lost kvällen innan, så gissningar är överflödiga.

Fyran har en öppen, aromatisk doft nästan spritsig doft med lite nässlor, vitpeppar, äpple, banan och någon form av lösningsmedel. Jag associerar också till Hemglassbilens vaniljglassar. Massor av fyllig frukt. I munnen är det åka av med massor av kraft och hög, något hård, syra. Fantastiskt pigg attack, stor harmonisk mitt och mycket bra längd med lite päron och kanske grapefrukt som dröjer sig kvar. Jag blir lätt paff - detta är helt enkelt skitbra och rankar mycket högt på min all-time-high-lista. Eftersom jag själv valt vinet behöver jag inte gissa nu heller men konstaterar att jag MÅSTE köpa mer av sånt här.

Facit, vit flight:

#1: Domaine Begude Chardonnay 2008, AOC Limoux. Minsann! Otroligt trevlig bekantskap. Importeras av vinovativa och rekommenderas varmt.

#2: Rüdesheimer Rottland Geheimrat "J" Riesling Spätlese Trocken 2007, Rheingau. Så pass - har en nollfemma liggandes hemma och det känns inte alls fel. Riesling i toppklass som med 5-10 åes lagring kommer vara en sagolik njutning.

#3: Groove Street Chardonnay 2007, Sonoma County. Ugh, det här är inte gott, men det visste jag ju redan innan jag tog med flaskan. Jag var ganska övertygad om att man vis av hela Anything But Chardonnay-rörelsen slutat göra vin på detta sätt men tydligen finns det producenter som inte kan släppa sin heliga ekspånskossa.

#4: FX Pichler Grüner Veltliner Urgestein Terassen Smaragd 2008. Wow. Jag kan verkligen inget om Grüner Veltliner men detta vin är skäl nog att nörda ner sig. Så snyggt, så mycket kropp och kraft men ändå så elegant. Att FX Pichler anses tillhöra den absoluta världseliten för vita viner är knappast förvånande och det blir definitivt till att köpa lite mer av detta elixir. Litet extra plus i kantanten för en av vinvärldens snyggaste hemsidor.

Rött

Efter lite snack och snacks i form av goda ostar, bröd och ankleverpastej (tack Mats!) tar vi itu med kvällens röda omgång...

Rödtjut nummer ett är klart och tegelfärgat och redan på färgen går gissningen direkt till Piemonte eller Rioja. Doften är vidöppen med härliga mognadstoner av läder, HP-sås, torkad frukt och kanske lite tobak. Under mognaden finns en jättefin frukt med jordgubbar blandat med mörkare bär. På toppen - en mycket tydlig dillton som spikar fast vinet i Rioja. Smaken är lång med fina tanniner i en slank, elegant kropp. Det här är en bra Rioja med minst 10 år på nacken.

Nummer två bjuder på total sensorisk förvirring efter all mognad i ettan - frukten formligen skiner och vinet doftar lätt och bärigt. Jag skriver "Beaujolaisisk" men menar det egentligen inte - det är bara så överväldigande bärigt efter Riojan. Förvillar mig nedåt och börjar fundera på om detta inte är en ren, pur oekad Grenache i Chabanon-stil. Inte förrän jag doftar på trean som formligen skriker grenache så trillar poletten ner - jag ruskar om huvudet och hittar så lite ceder, gräs och svarta vinbär och på nått sätt känns det Hemma. Med tanke på bärigheten så gissar jag till slut Bordeaux, östra stranden - varför inte St Emillion?

Nummer tre är bekant mark. Klar, rödsvart färg. Gummi, kryddor och hallonlakrits i doften. Precis såhär luktar en Châteauneuf-du-Pape och just detta vin har jag stiftat bekantskap med många gånger tidigare. Smaken är fyllig, sträv och rätt extraherad.

Fyran och kvällens avslutande vin är tätt, fylligt och något blåtonat rött. Doften är vidöppen med massor av körsbärsfrukt, svarta vinbär, tobak, gödsel och ceder. Återigen på mammas gata, även om detta känns lite väl stort för Bordeaux? "Power snarare än finess" skriver jag och letar i arkiven efter Bordeauxkopior men går bet. Det finns varken rök, mint eller andra "artefakter" som antyder att det skulle röra sig om Nya Världen - utan det här är nog en modernt stylad Bordeaux och med tanke på frukten gissar jag än en gång på östra stranden.

Facit, röd flight:

#1: La Rioja Alta Gran Reserva, 1997. Gott, gott. Otroligt att det finns såhär mogna och goda pjäser i ordinarie sortiment på bolaget. Gillar man stilen och ser bortom dillen och kräftspadet så är detta mycket mycket bra värde för pengarna.

#2: Château Citran 2005, Haut-Medoc. 50-50 Cabernet Sauvignon & Merlot. Wow - ännu ett mycket bra vin som blev mer klassiskt allt eftersom det kom upp i temperatur. Med en prislapp på runt 250 spänn när det släpptes så är det att betrakta som ett rent fynd.

#3: Château Mont-Redon 2005, Châteauneuf-du-Pape. Vinet som alltid levererar. Trevlig Ch9 som i min erfarenhet mår som bäst med 5-6 års lagring. 65% Grenache, 15% Syrah och sen en salig blandning.

#4: Château de Valois 2006, Pomerol. 77% Merlot, 19% Cabernet Franc, 3% Cabernet Sauvignon, 1% Malbec. Äntligen rätt strand också :) Gott men för mig något atypiskt och man ska nog ha en förkärlek för extraktion och kraft snarare än elegans för att uppskatta detta vinet fullt ut. Drack det vid nyår också, gillade inte riktigt stilen då heller. Intressant hur man triggas att känna svartvinbärsfrukt i Bordeaux trots bara 3% cab...

Tack K för en mycket trevlig kväll och tack alla ni som var med. Ser fram emot nästa gång!
Comments:
Lycka till med tvåbetygsprovet!
 
Skicka en kommentar

Links to this post:

Skapa en länk



<< Home
Mat, vin, foto, klättring och åsikter om det mesta.

Min bilder
Namn:
Plats: Stockholm, Sweden
ARKIV
juni 2006 / juli 2006 / augusti 2006 / september 2006 / oktober 2006 / november 2006 / januari 2007 / februari 2007 / mars 2007 / april 2007 / juni 2007 / augusti 2007 / september 2007 / oktober 2007 / november 2007 / december 2007 / februari 2008 / maj 2008 / december 2008 / februari 2009 / januari 2010 / februari 2010 / juni 2011 / oktober 2011 / december 2011 /


RESPEKT
Matälskaren
Vinlusen
Tre tjejjer i köket
Tjuvlyssnat
Finare & Vinare
Nettare e gioia
Frankofilen
Drucket