Herr F gör himla god ugnspannkaka. "Det är så himla enkelt" säger han. En kväll tänkte jag, kan han så kan jag och satte igång med att göra ugnspannkaka för första gången i livet.

Av någon outgrundlig anledning kom jag på idén att försöka vara "nyttig". Inte använda mer fett än baconet gav i långpannan. Ersätta vanligt mjöl med 50-50 grahams och dinkelvete. Ha lite bakpulver för fluffets skull.

Jo jävlar. Resultatet blev riktigt äckligt. Platt, tråkigt och en långpanna som aldrig nånsin blir sig själv lik igen.

Av än mer outgrundlig anledning bestämde sig E för att frysa in resterna, på pin tji får jag förmoda. I måndags tinade jag upp ena delen bara för att konstatera att det om möjligt blir ännu äckligare med mikrovärmd äcklig ugnspannkaka.

Skam den som ger sig. Idag fick jag min hämnd. Jag tänkte som så att det inte var något fel på råvarorna i pannkakan. Bara på min nyttighetsambition. Så;

God äcklig ugnspannkaka

• Tina infryst, platt, stabbig och ganska motbjudande ugnspannkaka
• Skär pannkakan i 2cm stora kuber
• Hetta upp en stekpanna ordentligt, smält 50g (eller varför inte 100g?) smör.
• Stek pannkakskuberna frasiga och sockra i pannan då och då så att det blir en härligt karamelliserad yta.
• Avnjut med lingonsylt och en Nils Oscar Kalasöl. Känn triumfen.