En företeelse här uppe i norr som är praktiskt taget okänd för alla söder om Dalälven är "sviarn". Det kan ni som känner er inkluderade i "alla söder om Dalälven" tacka er lyckliga skapare för. Denna best, vederstyggliga tingest, varelse från Andra Sidan, går också under de kära namnen "Brännåte" och "Brännmygg". Den är ungefär en tredjedel i storlek jämfört med knott (jag skämtar inte), kommer i svärmar om nått hundratal, stoppas av ingen - varken myggnät, djungelolja, beckolja, spray, ädelost eller surströmming kommer i deras väg. Och vägarna är många - gärna in i ögon, näsan, öron, innanför tröjan, byxan, stöveln, ... You get the point. När den bits skär den ett litet (litet!) hål i huden som svider och svullnar upp som ett myggbett. Förr i världen drabbades jägare av blodförgiftning vid slakten till följd av för många samtidiga bett av sviarn.

Åh vad det är kul att fiska i Norrland.

Som vore detta inte nog, var dom 4 öringarna jag fick på kroken ca 15 cm stora och simmar nu gladeligen runt med förhöjt adrenalinpåslag får man förmoda.

Pava #2 var för övrigt lite av en besvikelse. Stoneleigh Pinot Noir blev det till en för vinet lite för kraftig pastarätt. Helt ok Pinot med nästan syltig jordgubb- o vaniljssmak, men knappast prisvärd. Ska ni investera i en Pinot, köp en Beringer Napa Valley istället.