Få vinintresserade lär ha missat Spaniens nya "kultdistrikt" Priorat som de senaste 10-15 åren fått världens vinskribenter att gå i taket med både 100- och 20-poängare om vartannat. Detta år har vi genom monopolets försorg kunna njuta av Les Terasses och Finca El Puig (nu i ordinariesortimentet), båda viner som i sin prisklass håller ruskigt hög nivå.

Men Priorat är ju old news*. Sporrade av framgångarna i norr börjar fler och fler producenter runt om i Spanien få upp ögonen för att produktion av kvalitetsviner och egen buteljering kan ge betydligt mycket mer klirr i kassan än bulkproducerade viner - i synnerhet på en inhemsk marknad för bordsviner som krymper för varje år som går. Till och med i distrikt som La Mancha (5-liters BiB i träbox, ni vet!?) vågar sig kvalitetsmedvetna producenter på att göra stordåd, som t.ex. Finca Sandoval som fanns under en kort tid på bolaget i våras.

Lyckligt lottad som jag är har kära E ett sommarviste i närheten av Alicante mitt emellan Murcia och Valencia. Området är knappast känt för sina kvalitetsviner, den dominanta ingrediensen här är snarare överförfriskade engelsmän och erbarmligt dåliga risrätter. Historiskt sett har man här producerat enkla bordsviner och vin avsett för försäljning till mindre nogaktade producenter i andra distrikt (t.ex. Rioja) som behöver pumpa upp alkoholhalten i sina egna viner. Men de senaste åren har det börjat hända saker: Tidigare bulkvinsleverantörer har börjat gallra i vingården, skördeuttagen har minskats dramatiskt och man har, inspirerade av Priorat, börjat odla en del franska (världs-?) druvor som kan ta ner och runda av de annars så alkoholstinna vinerna som tidigare gjorts uteslutande på druvan Monastrell**.

Egentligen är området omkring Alicante tre olika DO; Alicante, Jumilla och Yecla (klicka på länkarna för Cellartrackerbetyg per producent) men de ligger inom 5 mils radie och har i stort sett samma förutsättningar. I alla tre distrikten finns numera kvalitetsproducenter som kan mäta sig mycket väl med föregångarna i Priorat, men av dessa är det en producent som skiljer sig från mängden och vars framgångar alla försöker upprepa; Bodegas El Nido.

Bodegas El Nido ligger en bit utanför staden Jumilla och har rekryterat Chris Ringland från Barossa Valley som vinmakare. Herr Ringland gör hemma i Oz bl a det självbetitlade Chris Ringland av 100-åriga shiraz-stockar. Av detta vin produceras mellan 700 och 1000 flaskor om året, och med 100 poäng av Parker så förstår ni att, tja, det är inte världens lättaste uppgift att på tag på en butelj. I Jumilla försöker man med Bodegas El Nido upprepa framgången, och producerar två viner, förstavinet El Nido (boet) resp andravinet Clio. Av El Nido produceras ca 2000 flaskor årligen, och man handplockar de översta druvorna på klasen. Av Clio görs omkring 6000 flaskor, och här hamnar druvorna som inte fick vara med i boet. Båda vinerna har tagits emot med öppna armar av (framförallt den amerikanska) vinpressen och ligger nånstans mellan 95-98p i recensioner.

Med tanke på den låga produktionen lär det dröja innan vi får se dessa viner i Sverige (monopolet har idag hela 5 sorter från Jumilla och bara en som är ok). Inte heller i Spanien är det särskilt lätt att få tag på dom - nästan hela sortimentet säljs direkt på export till USA-marknaden. Vill man prova och är i närheten finns dom dock på vinlistan på den utmärkta restaurangen La Finca (€55 för 8-rätters avsmakningsmeny) och har man tur finns det enstaka exemplar på gourmetavdelningen på El Corte Ingles inne i Alicante. El Nido kostar runt €120 och Clion €35. Krogarna har dock nästan inga marginaler på kvalitetsvin - så på La Finca får man ge ca €40 för Clio och då får man en överlycklig och pedagogisk sommelier på köpet. Rekommenderas.

Det ska bli mycket intressant att följa Alicanteområdets utveckling framöver. På bara 7-8 år har man gjort underverk och då har man ändå bara påbörjat experimenterandet med druvor som kompletterar och ger elegans åt Monastrell. Bodegas El Nido har knappast monopol på framställningsmetoden och flera av kvalitetsproducenterna i området har anammat deras mycket selektiva tillvägagångssätt, t.ex. Casa Cisca och Bodegas Sierra Salinas. Dessa viner är både mindre amerikanskt prissatta och dessutom till salu på bodegorna i Alicante. Hur dom smakar återkommer jag till under hösten!


* Om man vill ha mer kött på benen så har senaste numret av Livets Goda en stor och läsvärd Priorat-special. Men då måste man förstås överleva resten av tidningen som är mer än lovligt manschauvinistisk med formuleringar som "Vi ska [...] locka er [...] så att det kostar skjortan. Och då pratar vi inte Dressmanskjortor..." och "Oj, vilken musöppnare!". Gah!

** Det verkar råda viss förvirring kring Monastrell. Den har länge ansetts vara synonym med franska Mourvédre men enligt Wikipedia har ny forskning från UC Davis visat att den i själva verket är samma druva som Riojas Graciano (du har väl inte missat Medievo?). Graciano kallas i Frankrike för Morastell, vilket kan ha orsakat förbistringen nån gång i historien. Å andra sidan finns det dom som hävdar att amerikanarna inte fattat nått och har blandat ihop begreppen fullständigt och att allt bara var ett stavfel som fått oanade proportioner. Men kom ihåg var du hörde det först, om UCD har rätt!