Oj vad tiden rusar iväg när man har kul. Efter ett litet blogguppehåll försöker jag ta lite nya tag i brist på snö, is och torra klippor.

Efter några veckors inledande strul och fasor och misslyckade espressoshots lyckades jag till slut få till riktigt bra espresso ur Nemoxen. Eftersom vi inte skaffat nån kvarn än gick jag till närmaste kaffebod och köpte två påsar av samma kaffesort. En s.k. "espressomald", en mald till den fina benämningen "turkpulver" - d.v.s. sjukt små kaffekorn. Antagligen förtjänar turkpulvret en egen utredning i sig, men tills vidare för ni hålla till godo med Wikipedia.

Nåväl. Hem och experimentera. För att hålla så många parametrar konstanta som möjligt beslutade jag mig för följande "konstanter":

• Exakt struket portafilter (ca 14 gram kaffe)
  
• Packa "så hårt jag kan"
• 8cl espresso vid färdig kopp (dubbel espresso)
  

...och så bestämde jag mig för att inte oroa mig för luftfuktighet, lufttryck, vattentemperatur, kopptemperatur, värmarkonsistens, portafiltertemperatur eller om solen sken (det gjorde den inte) - denna gång.

Utifrån premisserna återstår då bara att hitta rätt malningsgrad. "Optimal" espresso ska rinna 20-25 sek, så genom att prova olika blandningar av de två malningarna borde man kunna hitta något som funkar. Sagt och gjort.
Espressomalet: Blask blask, rann igenom på 8 sek. Provsmakade inte resultatet.
Turkpulver: Trycknålen i botten, ÖVER det röda. Funderade på att lägga benen på ryggen ifall maskinen skulle explodera. Stängde av istället. Inget resultat att provsmaka.
....45 minuter och 15 shots senare:
50/50 (i volym!): Heureka! Kraftig crema, 23 sekunders rinntid, mörk crema. Grymt.

Nu ska jag försöka lära mig ånga mjölk samt få samma goda resultat ur enkel-espresso-filtret. När min sömncykel hämtat sig igen ;-)