Om jag bara fick ta med mig en råvara till en öde ö skulle det vara ägg. Det finns så otroligt mycket kul man kan göra med ägg i alla dess former och temperaturer - stekta, kokta, pocherade, omelettifierade, brûléeade, sabayonneifierade, frysta, druckna, spruckna.

När det gäller stekt ägg vill jag ha gulan krämig - absolut inte grynig, helst inte rinnig. D.v.s. sådär god som den blir efter 7.5 minuters koktid (med ägget nedlagt i kokande vatten). Det är inte helt trivialt - så för det mesta blir det till frukost en halvmesyr med tre skikt; grynigt, krämigt, rinnigt.

Rinnig äggula är dock no-no för matsäcksäggmackan. När ägget spricker (vilket det obönhörligen gör vare sig man är på skridskotur, skidbestigning, klättring eller på en söndagspromenad i Tyresta) kladdas hela mackan, godiset och kaffesockret ner.

(Säg inte vändstekt nu för då skriker jag)

Så. Efter mycket experimenterande har jag kommit fram till en lösning som ger en krämig gula i nästan hela ägget och som dessutom är tillräckligt fast för att klara matsäcken.

Ångpocherat stekt ägg
Ta fram traktörpannan. Sätt plattan på ca 80%*. Stek ägget som vanligt i någon minut. Slå därefter ner en tesked vatten i pannan (kan utelämnas om man vill) och sätt omedelbart på locket. Dra ner värmen till 50-60%, och låt ägget steka underifrån samtidigt som det ångpocheras uppifrån. Ägget är klart när gulan fått en vitaktig, pocherad yta - känn på gulan försiktigt, den ska ha ungefär samma stuns som en medium-rare köttbit. Salta och peppra på det färdiga ägget.

Ut i naturen och njut av den okletiga äggmackan (som helst har både bacon, majo och lite senap på sig), förslagsvis med för dagen nymalt presskaffe i den lilla kaffetermosen. Glöm inte chokladbiten efteråt!

(* alltså typ 9-10an på 12-stegsplatta)